Belles

Jag har precis skrivit klart en monolog som kanske har chansen att tävla mot andra monologer som jag någon gång ska bli tvingad att skriva till teaterns nästa stora projekt. Nämligen att framföra en egen-skriven monlolog framför tvåorna i skolan och allas familjer. Härligt. Jag är inte ett dugg nervös eller döende i panik. Nej då.

Men eftersom jag har varit lite tråkig och inte så skrivamitiös de närmaste dagarna (pga feber) så tänkte jag att ni skulle få se slutet av den monolog som jag nyss skrivit. Inte för att ni kommer fatta något eftersom ni liksom missar allt som jag säger innan jag exploderar. Men ni ska iaf få se upplösningen. Utom sista meningen. För den kommer ni inte fatta. Jaja ni hänger med. Nu kommer den då:

URSÄKTA MIG DIN EGOTRIPPADE LILLA UPPBLÅSTA IDIOT TILL MÄNNISKA, JAG HAR OCKSÅ EN DEL SAKER SOM JAG SKULLE VILJA DISKUTERA!  FINNS DET KANSKE EN MÖJLIGHET ATT DU KAN STÄNGA AV DET DÄR SOM DU KALLAR RÖST MEN SOM MEST ÄR SOM EN ORDBAJSANDE MASKIN SOM GÅR PÅ REPEAT EN SEKUND?!

Som sagt, lite komplicerat att hänga med. Men man måste ju älska de sista? Om ingen i publiken skrattar så kommer det ändå inte märkas eftersom jag kommer garva åt mig själv. Jag är ju för underbar. 

Over and out.