Killar är konstiga

Okej så jag vet att uppdateringen inte har varit det bästa direkt... Men eftersom bloggen inte är min största prioritet så struntar jag i det! Mohahah.  Får väl ändå ta och tacka mina lojala läsare som kikar in varje dag ändå ;)

Snabb update: Bio med Sandra idag, träffa ulls imorn, grilla med gänget+gäster(antar jag) på kvällen, och på söndag måste jag seriöst städa mitt rum.... KAOS!

Jag vet att det blir lite tråkiga inlägg just nu. Har så mycket jag vill skriva att det blir ingenting ist... Sådär är jag med allt. Lite ironiskt ändå kan man tycka..

Men, nu ska jag säga här, att självförtroende är så viktigt! Även om jag inte har det bästa självförtroendet direkt, så är det absolut något jag strävar efter! Det är det som får en att våga, att ta för sig och att verkligen leva livet så som man själv vill!
När jag var yngre kände jag ofta att folk trampade ner på mig (självförtroendet var alltså inte så starkt då), och jag tror att det var för jag alltid har varit den snälla söta Isabelle. En sådan är lätt att kliva rakt över, och det finns många människor som utnyttjar sådant. Jag var en sån som aldrig skulle ta stor plats (inte blyg dock, det är en annan sak), för att jag inte ville ta någon annans plats. Jag tror helt enkelt att jag brydde mig för mycket om andra, och för lite om mig själv. Jag har väl lärt mig med tiden, att man alltid måste stå upp för sig själv. Att den enda som egentligen kan lita på till 100% är en själv. Och ju äldre jag blev, ju mer började jag göra mina egna val, säga det som jag tyckte var rätt, stå för det jag tyckte, försvarade mig själv.... Folk ser nog fortfarande mig som lilla söta snälla Isabelle som inte skulle göra en fluga förnär. Och det stämmer. Om inte flugan skulle göra mig något vill säga. Då slår jag tillbaka. Jag är inte så mesig som jag var då. Ingen ska trampa på mig, eller tro att man kan behandla mig hursomheslt.
Det här handlar inte om att få ett storhetssinne och tro att man är bättre än allt och alla, utan om att ha respekt för sig själv.  Det gör inget om folk ser mig som snäll och gullig, men jag gillar inte heller när folk får en uppfattning som de aldrig släpper. Att de tror att jag inte gör si eller att jag gör så. Det irriterar mig något så otroligt! Ni kan omöjligt veta allt om mig, eller vad jag vill göra eller inte göra. Vad jag kan och inte kan. Vad jag har gjort och varför jag har gjort det.

Så, för att sammanfatta det hela, det handlar om att vara stark och tro på sig själv. För om du inte tror på dig själv kommer ingen annan heller göra det. Man kan vara stark utan att ha bra självförtroende också. Jag anser att jag alltid har varit stark t.ex. Jag har, när det kommit till kritan, gjort det jag tyckt varit rätt. Jag har stått för det jag har tyckt. Jag har klarat av mycket i mitt liv som de flesta inte ens känner till. Jag är stark. Det vet jag.
Men man blir starkare med en starkare självförtroende. Så en blandning av de båda är bäst.
Men släpp in folk. Var inte för rädd att bli sårad eller besviken. För hur ont det än gör, så gör ångesten över att inte ha vågat chansa ondare. Tro mig, jag vet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0