Im burning
Jag måste stolt erkänna att jag inte bryr mig längre. Om så mycket. Och nej, inte om såna där viktiga saker, Självklart bryr jag mig om sådant man verkligen borde bry sig om! Jag hoppas ni förstår vad jag menar. Ett enkelt exempel att hänga med på;
Jag bryr mig inte om någon tar en extremt hemsk bild och lägger upp på facebook (oftast skrattar jag bara och tänker " så himla typiskt mig, kan inte le som en normal person utan måste skämta till det"). Lite så kan jag tycka om det mesta. Varför ska allt vara så allvarligt hela tiden? Varör kan det inte bara vara roligt och harmlöst. En ful bild mer eller mindre, vad gör det för skillnad? Även om hela världen skulle se bilden och tänka att jag är helt dum i huvudet. Jag vet ju att jag inte är det. Alla bryr sig för mycket om vad andra tycker. Och det är så himla tråkigt.
Man ska väl göra som man själv vill, som man själv känner och tycka det man själv tycker. Och det gör jag. Allt blir så otroligt mycket enklare.
Och so what om någon inte gillar dig, inte tycker du är snäll/snygg/rolig osv. Huvudsaken är att du är nöjd med dig själv. Jag märker iaf att jag är mycket gladare nu och mycket mer öppen än vad jag var för några år sen.
Självklart gör jag fortarande misstag, självklart sitter jag ibland och funderar på vad jag borde gjort istället. Jag bryr mig om sådant som är värt att bry sig om.
Men jag tar chanser också. Chanser jag aldrig hade vågat ta om jag inte hade slutat bry mig.
Inte särskilt snygg bild kanske, men de blev många skratt.
Jag försöker se ut som John i klassen.
